vi är alla nakna

Imorgon fyller jag arton, kan ni tänka er? Vad tiden gått fort ändå, ofta tror jag att jag fortfarande är femton och snart ska sluta nian men så ska jag sluta gymnasiet! Så hur känns det att fylla arton? Nu känns det skitkul, förutom... ja, kan ni gissa?

(uteblivna kommentarer)

Jag är sjuk. Orkar inte ens kommetera det.

Men idag ska vi tänka på Rekan, som idag är ett helt år äldre än jag och imorgon lika gammal - grattis!

Har just kommit hem fråm en löptur plus lite backryck, igår sprang jag innan skolan också, imorgon hinner jag inte men jag ska springa efter fotbollsmötet så det är okej. Nu kanske ni tror att jag blivit träningsnarkoman vilket är delvis sant men anledningen till denna joggingmani beror på VÄRLDENS SNYGGASTE SKOR! Så jävla bra köp!!!! Har alltid tyckt att tjejtidningar som hävdar att "fina träningskläder ökar lusten att träna" är töntar som bara vill öka den redan för höga konsumtionen hos oss unga, materiella tjejer. Men så fel jag hade! Vill bara ha mina skor hela tiden men eftersom det är äckligt får jag springa så mycket jag kan istället.

Ska visa dem så fort jag kan! LOOOVE

Cykeln var kvar! Visste väl det, det är en cykel man kan lite på, blir aldrig snodd. Något som inte finns kvar är min blonda hårfärg. Hur snygg var den inte!? AAAH!

Idag var en dålig dag. Fick inte jobba fast jag skulle, köpte massa saker jag egentligen inte hade råd med, hämtade äntligen min cykel från vera på mariatorget bara  för att i skanstull märka att det var punka på den. Då hade jag verkligen inte lust att leda den hela vägen till kärran och eftersom ingen kunde vara lite bussig och skjutsa hem mig och min cykel och tunnelbanorna har någon jäkla cykelrasism står den där nu.

Hoppas jag iaf..

Just nu är jag så himla rolig!

Han slog mig över ansiktet, handflatan vinade genom luften och landade på min kind. Mitt huvud flög till höger och jag försökte dölja mitt ansikte i händerna. Han tog tag om mina axlar och slängde ner mig på golvet. Liggandes där i fosterställning fick jag motta spark efter spark mot min kropp; min rygg, mina ben, min mage, ja allt träffades av hans kraftfulla sparkar. Han grep tag om mitt hår, lyfte upp min överkropp och släpade mig genom lägenheten in i sovrummet. Han pressade mig mot sängkanten medan han knäppte av sig sitt skärp. Så tvingade han mina händer mot min nacke innan han snärtade skinnbältet mot min rygg. Igen, igen, igen, igen. Tills min blus var söndertrasad och blod hade befläckat hela vårt nystädade sovrum. Då gav han äntligen upp och lämnade mig ensam med det lilla som fortfarande var jag.

Nej, det gjorde han så klart inte. Men varför?

Detta gör ju precis lika ont.