Jag har ingen vettig rubrik att skriva

Egentligen har jag inget att skriva, egentligen har jag allt att skriva.
Nu sak jag i alla fall till vårdscentralen och ta min sista Gardasilspruta och det känns bara så jävla onödigt, allt känns liksom så himla blaha.
Jag måste tillbaka till skolan och göra klart min träslöjds intarsia, jag vet bara inte hur det ska gå till.

Jag saknar mitt liv!

None

We have a shit-motherfucker-fuck-fuck-situation!
Näe, egentligen inte men det är så kul att säga, även om jag inte är säker på om citatet är precist..
Ett annat citat som jag nyligen stött på är "women are meant to be loved, not understood" - Oscar Wilde. Najs?

Wellwell, back to sjukdom OPuss!

FAN

JAG HATAR ATT VARA SJUK! Nu räcker det verkligen, jag pallar inte mer, jag känner mig så himla trött och ensam och det känns som om jag går miste om allt! FAN!


Klockan skall sitta på vänster arm!

Vet ni något som stör mig så fruktansvärt? Människor (om man nu kan kalla dessa hjärndöda offer för det) som har klockan på höger arm. What's up med det? Armbandsur ska alltid vara på vänstra handleden och så är det. Det finns t.o.m. en förklaring till detta och det är att majoritetn av befolkningen är högerhänta och då hämnar en handledsklocka skrivandet om den sitter på höger. Då kanske man kan tycka att det är ok för vänsterhänta att ha klockan på höger och visst, det kan det väl vara, alla vet ju att vänsterhänta är smått efterblivna i alla fall.

Det enda som är snäppet värre än dom som inte kan sätta på sig klockan rätt är dom som försöker övertyga en om att dom har rätt. Det har ni inte. Ni har fel, fel, fel!

Klockan skall sitta på väster arm!

Finns "fair play" i krig och kärlek?

I krig och kärlek är allt tillåtet. Är det verkligen sant? Det finns ju massa normer och oskrivna lagar men i dessa ämnen är ingen situation den andra lik. Man kan inte säga vad som är "rätt" och "fel" i sådana lägen som krig eller kärlek; krig är så ohumaniskt och brutalt att regler inte finns i den begreppsvärlden och kärlek är så oförutsägbart och galet att regler blir som naturvetenskap i en värld fylld av magi.
Dessa två ting, krig och kärlek, är något vi vanliga männsikor inte har någon makt över och jag tror att det irriterar oss något outhärdligt, lyckas man bestiga månen borde man kunna ha kontroll över åtminstone sitt eget kärleksliv. När det inte går försöker vi desperat mynta regler som man "bör" rättas efter men som tyvärr följs av en person som lagar och av en annan som endast flyktiga normer. Man kan inte vinna ett krig och samtidigt följa regelboken, man kan inte finna en partner, gifta sig och skaffa barn utan att någon blir sårad. That's life, jag tror vi bara måste lära oss att leva med det.

Jessica

RSS 2.0