vi är alla nakna

Han slog mig över ansiktet, handflatan vinade genom luften och landade på min kind. Mitt huvud flög till höger och jag försökte dölja mitt ansikte i händerna. Han tog tag om mina axlar och slängde ner mig på golvet. Liggandes där i fosterställning fick jag motta spark efter spark mot min kropp; min rygg, mina ben, min mage, ja allt träffades av hans kraftfulla sparkar. Han grep tag om mitt hår, lyfte upp min överkropp och släpade mig genom lägenheten in i sovrummet. Han pressade mig mot sängkanten medan han knäppte av sig sitt skärp. Så tvingade han mina händer mot min nacke innan han snärtade skinnbältet mot min rygg. Igen, igen, igen, igen. Tills min blus var söndertrasad och blod hade befläckat hela vårt nystädade sovrum. Då gav han äntligen upp och lämnade mig ensam med det lilla som fortfarande var jag.

Nej, det gjorde han så klart inte. Men varför?

Detta gör ju precis lika ont.