A total eclipse of the heart

är en av dom bästa allsångs låtar jag vet! Den är skön, ganska lätt att lära sig och härlig att skråla med i. Dock fattar jag inte videon, what's up med att Bonnie Tylier trallar omkring i typ "the haunted mansion" med massa elever(?). Jag menar, vad är poängen, vart vill dom komma? Vad är meningen med hela låten? Jag fattar verkligen ingenting! Och dom där turkosa, lysande ögonen sedan då, vad gör dom i ögonhålorna, varför!?

Å andra sidan var dom flesta videos från 80'talet lite crazy, dom har liksom överdrivit alla effekter och allt är så dåligt gjort men jag älskar det! Som Twisted Sister videos, aldrig har jag skrattat som till dom! :D
nåväl, idag ska jag till Uppsala, det lär bli trevligt.

puhuss!


Gutturala läten

Halloj! Idag och igår är/har jag varit den ultimatat dottern, tyvärr tror jag inte rikitigt att mina päron ser det. jag får liksom säga det till dom hela tiden. Typ: "Mamma, titta vad rent det är här!" "Hörde du hur snäll jag var nu!?" Jag har tom pressat ur mig Jag älskar er, fast jag tycker det är jätte jobbigt men då valde dom att inte svara. Mycket möda till ingen nytta liksom.

Idag har gått runt och tänkt mycket på ett ord; gutturala, som i gutturala läten. I mitt huvud spelas "gutturala läten" upp konstant förutom när jag sjunger med i Brittans gamla hits, så jäkla underskattade!

Tjoho!

Modebloggen-när du vill sko dig rätt

Innan jag drar ut och möter kvällen skall jag ge er det senaste, hetaste tipset på världskartan: stora skor.
Glöm ballerinor, stiletter, DocMartens eller annat trams nu är det skor i minst 43 som ger mig CRAVINGS!!!! Big Time!
Vill du göra det billigt och bra fågar du en av dina manligare vänner om ett par pjucks, drar på dig dom och sticker ut, ut och har kul! precis som jag kommer då ra. image78
Efter jag började med dessa kom jag in överallt, har tom gått in gratis på Sturehof i denna outfit:
 väl där träffade jag Paris och nu lånar vi varandras skor! Tjoho!

lovelovelove på er

Ursäkt

Så himla onödigt av mig att gå till attack igår. Jag ber om ursäkt och raderar nedanstående inlägg.
Förlåt.
Puss

Näsblod

image77
Detta är min far, han kör båt. Jag älskar att åka båt.

Min pappa har en enorm kran. Han näsborrar är oändliga men dom är inte runda utan avlånga. Dom är så stora att man kan förvara mandarinkyftor där (ja, jag har testat). Han säger att det beror på hans evinnerliga resor till sjukhuset då han fick bränna ihop blodkärlen när han blödde näsblod. Jag har ärvt min pappas näsa, inte storleken eller borrarna (dom har jag fått från mamma och mormor) utan blödandet. Så man kan säga att jag är näsblodspecialist.

Då undrar ni som inte blöder särskilt ofta ur näsan hur det är och vad man ska göra om det händer. Mitt tips är (som filip skulle sagt) RÖR INTE VEDERBÖRANDES HUVUD! LYSSNA INTE PÅ DET NI HAR LÄRT ER.
Varje gång jag blöder ska någon "hjälpsam" komma fram och säga "luta huvudet bakåt". Nej brkuar jag säga. JO, svarar den okunnige. Här brykar en dispyt bryta fram tills människan kommer fram och pressar bak mitt huvud.

Vad  är problemet? Vet ni vad som händer när man gör så? Man får blod ner i halsen, och börjar spotta, må illa, och frusta "Vill inte! Vill inte!" Tror ni någon bryr sig? Nej, för mitt förbenande huvud SKA bak!

Så alla människor där ute: Om någon blöder näsblod, lämna denna ifred och RÖR FÖR BÖVELEN INTE HUVUDET!

Ens liv - härligt meningslöst!

I min yngre ungdom (för kanske 10 år sedan) hade jag mitt eget sätt att spendera söndagskvällar på. Varje gång när jag låg i min säng och väntade på att bli nattad började jag gråta. Jag har ingen aning om varför men vareviga söndag släppte mina tårkanaler lös och började rinna - eller snarare forsa.

Detta kan tyckas konstigt, mina föräldrar vet inte varför, ja inte ens jag själv! Dock tror jag att det kan ha varit bra. Att jag släppte alla hämninga och fick ur alla känslor.

Idag gör jag något annat - jag bejakar - jag tänker på vad som hänt, funderar över saker och reflekterar över mig själv. Jag oroar mig mycket ibland, vilket är jobbigt och nu intalar jag mig att inget spelar någon roll. Jag är egentligen bara en fis i universum, det jag gör är inte hela världen och kommer inte vara ihågkommet för all framtid. Ibland gör man bort sig och om jag varit dum mot någon den senaste tiden så ber jag om ursäkt.

Man måste ta livet med an klackspark - tänk på att det är inte hela världen - ingenting är hela världen! Lev livet som det skall levas. Det är inte alltid enkelt, man har sina nedåtgångar men om hundra år vad gör då det? Då har ändå världstemperaturen höjts med 4 grader (jag vet det låter som whatever men är tydligen jättstort) och våra efterlevanden kommer antingen blir bruna eller dö! Vilket som - kan vi inte lova varandra att sluta oroa oss och hjälpa våra nära att inte oroa sig?

Puss på er alla!


Utrett!

Så nu har jag fått reda på vem denna KillBillFreak är- Carl Carlström! hihihhihih.
Skoj va!? :D

Fy satan vad jag är hungrig! Jag måste ha maaat! Nu har jag typ ätit två mål på två dagar, sådant är INTE bra för min lilla magge.

Nåväl, puss på eder alla

CHARLOTTE PERELLIS BRÖST HAR KRYMT

Charlotte Perellis bröst har krymt! Stoppa pressarna! Ring media! Detta måste ut! Charlotte Perellis bröst har KRYMT!

Kom min lilla pulla så får jag betala...

Idag har jag roat mig med en ordbok! :D he...
I alla fall så har jag lärt mig massa! T.ex. så otogeneras jag - och ni också - just nu.
En prekär situation är inget man vill hamna i.
En text där man vill flasha med fina ord men istället skämmer ut sig kallas pekoral.
Pillemarisk är inget snuksigt.

Adjö mina pretantiösa vänner!

En tråkmåns...

"Punktlighet är en tråkmåns främsta dygd" men vad utgör en tråkmåns då? Jo, politisk korrekthet! Hur rolig är en människa som aldrig säger eller gör fel? Hur rolig är någon som inte har något bagage?  Hur kul kan det vara att leva fromt och dygdigt ett helt liv? Om man aldrig gör fel lär man sig inget, för konsekvenserna av en handling är det som får en att tänka till och inte upprepa misstaget.

Människor kan göra fel och då är det läge att förlåta. Man kan inte leva ett liv utan att se tillbaka på något man ångrar, men shit happens! Har man en riktigt bra familj och jätte fina vänner gör misstagen ingenting för man finns där för varandra, redo att trösta och förlåta.

Varför finns det då människor där ute som grämer sig över sitt förflutna?
Det är för att i världen vi lever i finns det dom människor som inte kan förlåta, sådana som vägrar gå vidare och inte sluta tänka på vad som hänt.

Kan ni tänka på detta? Sluta lägga er i andras problem som för dom kanske inte ens är problem? Jag tänker på några speciella, ja. Låt det vara, ni har inte ens med saken att göra what so ever.
-

Hur man reagerar i en krissituation.

Min och Lisas första blogg hette "det som förstör vårt samhälle" och där skrev vi kanske ett inlägg var fast det vimlar av förstörande saker.
Något som jag har irriterat mig på ett bra tag nu är dessa människor som tar kort på katastrofer och sedan skickar in bilderna till tidningar och får stålar för det.
Jag menar vem kommer på tanken när planet man suttit i kraschat att filma förödelsen och dom döda människorna! Inte fan skulle jag bli glad om någon filmade mig när jag hade fullt upp med att ligga död i ett flygplan!
Sedan den här då! "Min pappa håller på att bli uppkäkad av en björn och istället för att hjälpa honom börjar jag filma, HUR TÄNKER MAN DÅ!? Det är för fan absurt, en sak ska ni veta - om jag håller på att bli uppäten eller är på väg att ramla ner för ett stup och ni inte hjälper mig utan börjar pilla med era mobiler är vår vänskap slut! SLUT!

Dock tror jag inte det om er:)

J

Kan du skratta åt dig själv?

Kan inte bara människor sluta ta sig själva på för stort allvar!
 
Jag hade en diskussion med mina kamrater på lunchen idag och den var väldigt givande, nu kan inte jag lägga ut inlägget jag skrev om det för att någon kan ta illa upp och misstolka. Vi sa inget taskigt men i fall att. Töntar.

Det sorgliga med  datorer är att så mycket misstolkas, jag gör det konstant. Misstolkar alltså. Det är ju omöjligt att se om någon har glimten i ögat liksom! Funderar på att göra slut med min dator... Kanske borde lägga ner bloggen så att ingen blir ledsen...

HAHAHA som att många läser min blogg!:D hihihi, konsten att roa mig själv tänker jag i alla fall aldrig ge upp!hoho

Puss!

P.S. Är ni bra på att skratta åt er själva? D.S.

Skoltrött!

Skolan. Förr tycktes skolan som en trevlig mötesplats med olika människor och tråkigt men uthärdigt arbete. Nu är endast ordet skolan ett stort svart moln över min annars klara himmel. Plugg, det räcker inte med skoltimmar- vi har läxor också.

Så när jag kom hem var jag illa tvungen att sätta ner mitt feta arsle på köksstolen och börja räkna lite tal inför morgondagens prov. Helt okej gick det. Jag hade ett bra flyt och lyckades lösa dom flesta uppgifterna. Men. När jag rättade kommer fel upp, äckliga röda bockar fyllde kanten och allt känndes så förgäves. Av frustration, ilska och trötthet började dessa förhatliga tårar bränna bakom ögonlocken. Jag pressade tillbaka, knep ihop hela ansiktet och gjorde något jag inte gjort på riktigt, riktigt länge. Fram åkte långkallingarna (dom kommer komma stort nu till hösten ser jag på catwalken från Paris), sport-BH:n, skjortsen och tjocktröjan. Jag satte på Ugglas Vittring och sedan Jag skiter och vilken fart jag fick!
Ner på Ystadsvägen rusade jag och sedan över ängen upp på Patternostervägen och sedan lugnare på Garagevägen. Vad härligt, så underbart! Och vad jag svettades! Och mitt i mina tankar kom jag på något, endast när man är ute och springer eller är på sjön har man "rätt" att hälsa på okända, man får liksom en slags gemenskap med alla andra dårar och det mina vänner, det känns bra!

Adjö då, tills nästa gång! ♥♥

RSS 2.0