vi är alla nakna

Den här bloggen har SPÅRAT. Och det rejält också. Tamig tusen, jag får rysningar av att veta vad jag ger ut för bild av mig själv genom denna blogg. Dock är det inte så konstigt, att min blogg är ett sjunkande skepp, den har ju ingen bra och stabil kapten. Bloggens ojämna helhet representerar mig på ett ganska ärligt och sant sätt. Tyvärr är den inte särskilt intressant eller förtrollande för det. Jag vill ta tag i det, ni vet, radera hela skiten och från början starta en blogg med just det innehållet jag vill att den ska äga. Fast man är ju nostalgisk, inget väcker minnen som ett ogenomtänkt inlägg skrivet i all hast. Så nej, inga delete-knappar ska tryckas ner. Jag vill inte heller säga att jag tar en paus för jag är rädd att mista er, mina tosseper(ar) men jag kommer antagligen inte uppdatera på ett tag. Eller så gör jag det men då kan jag inte garantera den skarpsynhet och finurlighet jag vill säga att sitter på, den har ju inte synts här på länge.

Så slutligen antar jag att det jag vill meddela är att jag kommer ta tag i bloggandet när jag är säker på vad jag vill skriva. Säkerligen kommer ett och annat inlägg att hoppa in här ibland men sedan ska det renoveras. Min blogg ska bli ett mästerverk i det lilla. Som en liten, liten kyrka på en Grekisk halvö. Utsmyckad och dekorerad i all prakt men inte tillräckligt central för att locka turister.

Jag hoppas vi ses snart igen, älskade och värnade läsare, då kommer jag, och det ordentligt.