vi är alla nakna

Ibland tror jag att jag aldrig kommer hitta rätt här i världen. Det kryper i kroppen och jag måste ut, måste bort, tänker att jag aldrig kommer passa in. Ingen förstår och ingen kommer någonsin förstå. Och jag undrar vad det är med mig och varför jag är som jag är. Jag och alla känslor som uppfyller mig, tar över mig, helt okontrollerbara, helt ostoppbara.

Så reser jag mig upp, tittar mig i spegeln och inser: "Så tänker alla, jag är inte mer speciell sän någon annan". Sedan torkar jag tårarna, går ut och fortsätter med livet tills jag finner mig själv längtandes ut i världen med tusentals myror i kroppen, undrande om jag någonsin kommer hitta rätt.