vi är alla nakna

Jag fick ögontakt följt av ett leende av två unga män på tunnelbanan på väg hem idag. Blev lite generad och visste inte vad jag skulle göra efter det ögonblicket så jag körde klassikern: upp med mobilen. Efter lite trevande ögonkast och leenden kom de fram och satte sig vid mig när platser blev lediga. Mycket välskapta. Vi hade ett kort men trevligt samtal där vi småpratade om vanligheter, nästan som vi kände varandra. Inga namn avslöjades, inga telefonnummer utbyttes. Så inga framtida män med familj där inte. Kändes nästan lite sorglikt, jaha, hej då, FÖR ALL FRAMTID. Adjö för evigt.

Fattar ni? Så jävla brutalt avslut på något som kunde blivit så fint.