vi är alla nakna

Jag hatar när folk ska berätta sina drömmar. Det är det tråkigaste jag vet, det är alltid så osammanhängande och man fattar ingenting av deras jävla "och sedan kom en gris från himlen, men det var egentligen inte himlen, utan havet men det fattade jag bara i drömmen". Så sjukt tråååååååååååkigt.

Men nu vill jag berätta om min dröm ändå, för den är så jävla skev och obehaglig. Allt som jag själv inte fattar, sovrar jag bort. Det är ändå kärnan som är det intressanta. Det är väl inte så svårt?!

Drömmen:
Jag är ute i skogen för att vinna någon slags tävling och jag kan förvandla mig till en hund (som i true blood och den där barnserien som gick på svt). Så springer jag fram genom skogen i min hundskepnad och sedan förvandlar jag mig till människa och klättrar upp för en bergvägg. Där uppe bygger jag en koja som jag kan övernatta i. Plötsligt träffar jag två, tre tjejer. Alla med mörkt hår och grön fjällräven jacka (precis som jag) och de är med i tävlingen. Jag inser direkt att jag måste döda dem. Jag måste om jag ska vinna tävlingen. Jag erbjuder dem att sova över i min koja, så vi med vår kroppsvärme kan hjälpa varandra att överleva den kalla natten (fast det finns ingen snö). Vi lägger oss tätt intill varandra och jag är mitt charmigaste och trevligaste jag. Innan jag somnar planerar jag hur dödandet ska gå till.

Så morgonen efter går vi upp, jag gömmer mig lite bakom ett träd och sedan ser jag en av tjejerna, hon ler mot mig och jag ler tillbaka. Sedan tar jag upp en påk, ett basebollträ eller en tjock pinne och klubbar ner henne. Helt brutalt. Jag slår verkligen ihjäl henne. Och jag hade inte ens något emot henne.

Fattar ni hur hemskt det var att vakna till det där? Jag dödade verkligen en annan människa, helt hjärlöst slog jag livet ur henne. Vem är jag egentligen?