vi är alla nakna

Jag gick upp klockan sju idag för att köpa biljetter till AIK-Växjö och jag hamnade först i kön, tur det, för vid nio var kön jättelång! Så jag var superglad över at jag fått biljetter och sedan drog jag och jobbade. Det gick jättebra och Anna sa det också. Men sedan. Sedan händer det som inte får hända, min mobil försvinner, den är spårlöst borta. De sista tio minutrarna sitter jag och blinkar bort tårarna ur ögonen samtidigt som jag tar han om kunderna. "Hejsan" Ett leende, titta snabbt ner i marken, ögonen fylls av tårar, blinka bort dem, titta upp "var det bra så?". En riktigt jävla pina. Men precis när jag skulle gå letade Anna igenom kvittopåsen som jag just gått igenom utan reslutat och hittar den! Så himla grymt! Ibland behövs det en mamma för att hitta saker och ting, håller ni inte med?

Kärlek till er, och nu kan jag svara på era samtal igen!