vi är alla nakna

Igår när innan jag somnade la jag in några bilder från kvällen och var ful på typ dom flesta och även om jag vet att jag inte är särskilt fotogenisk blev jag faktiskt ledsen på riktigt men så insåg jag att det är fasen min grej, jag gör inte på bild bara, så man får se till att se mig i verkligheten!

Varför får man sådana där infall ibland, då man verkligen är övertygad om att man är ful? Det hände en gång i somras också och jag tyckte verkligen jag var ett stolpskott, hmm... Nåväl, jag tror det är bra ändå att känna lite sådär ibland så man njuter mer när man kan skratta åt misären på bilderna, som här:
 Efter boxningen med Bagdad, mycket svett, mycket stånk och nu efter; skratt. Åt bilden alltså! Håhå, fy fanders:D

Tack Fejbi för bilden men det måste vara på riktigt, så är det bara:)

Nu ska vi sova, Godnatt pussisar<3

Hahaha, jag är så jävla härlig!

Fast en sak oroar mig, ni vet när folk inte tycker om en, då är det ofta så att man blir ledsen eller arg men ofta känner jag att jag inte bryr mig. Är det konstigt? Visst det känns väl lite pinsamt om man är den enda som skrattar åt sitt skämt eller någon inte vill prata med en men så farligt tycker jag oftast att det inte är. Jag tycker så mycket om dom människor som står mig nära och som jag vet skrattar och lyssnar så de andra känns lite, ja, obetydliga.

Sedan brukar jag finna mig själv så pass underhållande att bristen på skratt från resterande inte brukar vara lika viktigt och att prata för mig själv, det har jag nog alltid klarat ganska väl...

Dock, skall vi aldrig glömma att utan vänner har man inte mycket och även om jag är super-b påa tt underhå¨lla mig själv skulle det inte gå utan alla de människor som gör mitt liv lyckligare!

Fitta på riktigt
Alla minnen jag har, allt som jag haft, känns så jävla förstört. Allt mitt som var vackert är bara svart nu. Det var mitt och det var lyckligt men nu är det som en jävla sorglig slöja över.
Så mycket känns så ruinerat och varför låter jag det bli så, varför kan jag inte få ha kvar mitt, det fina jag har, det som gör mig lycklig? När slutade livet att kretsa kring mig? När tillät jag det?

Min helg har gått i kärlekens och lugnets tecken skulle jag säga, i fredags boxades jag och Magda för att sedan åka in till Vera och med Linnea äta middag och se på en film. Filmen var emplyee of the month och både jag och Vera slumrade till, eller tja, somnade. Jag sov sedan över hos Vera och hon, jag och Magda åkte dagen efter in till staden får att shoppa. Därefter åt Magda middag hos mig och så skulle jag hämta lite saker från Vera i Kärrtorp eftersom hon ändå skulle till Freddan. Sedan mötte jag Arvid och Jacob och valde att hyra film med dom. Joel var en liten ängel och köpte läsk till sin 5 i topp tjej (det är jag alltså). Pussis Rekan och min Fabian anlände sedan och jag och Fejbi gick sedan hem till mig, ganska tidigt efter lite tjafs och mys. Ja, som det brukar te sig alltså.

Det här är det absolut ointressanta man kan skriva som bloggare. Detta är min helg och den är väl inte intressant för er? Tänk om ni skulle berätta om era helger? Fy satan vad träligt! Dock ska vi inte förkasta människans beteende, alla är vi sådana, självupptagna satar som endast vill stå i centrum. Detta mina vänner, ska vi då inte se ned på, det är fantastiskt och jag älskar det. På samma vi som vi älskar oss själva.

Sitter nu framför datorn, lyssnar på Hardcore Superstar, vill äta men känner egentligen inget sug. Det är som om suget sitter i hjärnan, jag vet att det alltid gör det men jag menar mer som om jag är så van vid att vara sugen att min hjärna tänker att det är dags men ändå inte känner suget.
Satan i västerlånggatan vad jag älskar träning, visste inte att jag saknat det så. Bara att rör på sig, bara att svettas, stöna och frusta. Bara att kämpa, fan vad jag älska att kämpa. Det är det livet handlar om - att kämpa - känna extasen när man lyckas, jobba sig upp när man misslyckats. Kämpa mer, kämpa hårdare, kämpa för att bli starkare, smartare, bättre, snyggare, gladare. Träning är allt, babes.

Nej, nu väntar jag på att Bagdad ska ringa...

Idag vart jag uppraggad på vägen hem av några små killar som ville knulla mig, vi diskuterade detta hela vägen hem till mig och jag kan ju meddela att jag vann argumentationen.

Nu sitter jag och pratar med Arvid och båda vi är så trötta och borta att ingen riktigt fattar vad vi pratar om... Så nu ska jag väl sluta skriva innan jag Äh
Jessica