vi är alla nakna

Jag orkar inte vara talanglös längre. Vill bara vara kreativ, artistisk och nytänkande. Orkar inte att mina lår fladdrar som Dumbos öron när jag försöker dansa som Beyoncé. Vill inte vara världens mest analyserande tjej. Vill inte ringa mina kompisar helahelahela tiden och vara tjatig, jobbig och oskön.

Jag vill bara ha något som är "mitt", något man identifierar mig med. Vill bara vara speciell och förändra saker. Är så jävla rädd att dö utan att ha ådstakommit något, bara dö och liksom försvinna från jordytan och ur allas medvetande.

Hade slängt in ett välkänt Doktor Glas citat här, men känner inte att det är ett av mina favoritcitat från boken. Insåg att jag har glömt mitt faktiska favoritcitat. Orkar inte att jag lånade boken istället för att köpa den. Skituppfinning, de där jävla biblioteken.