vi är alla nakna

Orkar inte att alla vill lugna ner mig, känner mig som Gynning, eller en man. En sådan där man som kvinnor alltid vill förändra, en sådan där de ser som ett projekt. Men jag är inget projekt, jag kan inte förändras. Jag är lugn när min sinnesstämmning tillåter mig att vara det, och jag är exalterad och sprallig när humöret svänger åt det hållet.

Precis som alla andra.

Kanske är jag en extremare version än de flesta, och det är därför vissa människor stör sig på min energi. Eller så är jag inte det, jag har ingen aning. Men jag vet att jag har kul, och det är värt hur många "men luugn!" som helst.