vi är alla nakna

Jag spatserade min välkända väg hemåt från Kärrtorps tunnelbana och tänkte lyckligt; jag vill vara kär och full i all framtid, hela mitt liv. Så sprang jag lite, men det är svårt med högklackat i snö och med skoskav på ena hälen (jävla skithelvete), så jag tog bara små skuttsteg när det kändes behövligt.

Och så kommer jag hem, och i mitt rum luktar det prutt och mamma har satt på värmen och jag blir så jävla less, hon kan inte komma in och domdera hur som helst. Så jag får blogga utan tröja, som en riktig man, för att klara hettan. Och då tänker jag, det är inte kul att vara full när man ska somna och allt snurrar och det är inte kul att vara kär när den inte är besvarad.

Nu ska jag fortsätta lyssna på Enya, och imorgon ska jag bli FIT!