och i år blir han 48...

Min pappas ålderskris börjar äntligen gynna mig! Han vill köpa motorcykel igen. Han visade mig några han spanat in på blocket och helt plötsligt satt vi och kollade hans älsklings"-hojar" han haft genom åren. Det var Suzuki och det var Honda och det var Katanan, och åh, som han älskat Katanan. Men inte ska den ha helkopa, inte! Och titta den där, jaha, ja, den är ju helt uppborrad, det ser du ju. Den största var elvahundra... 

Med en massa termer och uttryck jag tidigare aldrig stött på ser jag hur han drömmer sig bort, bort till en tid då han tog sig genom livet på bakhjulet. "Vad hände med bilderna du hade inramade på dina motorcyklar på Huvudskärsvägen?" frågade jag och tänkte på den tid då mamma och pappa var skilda. Plötsligt förändras det drömmande uttrycket och han kommer tillbaka till den hårda verkligheten. Ansiktet blev bistert igen. "Mamma låter mig inte ha dem uppe..." och så återgår han till korsordet. Återgår till denna kalla verklighet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0