vi är alla nakna

Jag träffade Fabian och Brännis med vänner när jag och Alicia åkte hem från Charlies och Alis 18 års fest (kan aldrig stava!!!!!!) och vet ni vad jag känner nu?

Fabian är så otroligt fin, han är verkligen genuin och har varit min bästa vän i två år. Nu är vi inte bästa vänner längre, utan okända tills han är full och smsar eller när vi ses och skojar med varandra och tjafsar och han räddar mitt liv och jag gråter för min jacka inte går att knäppa. Och så kanske man tänker "gud, vilken fin kärlek" men grejen är så här; jag är otroligt tacksam för tiden jag haft med Fabian men vi gjorde inget annat än att bråka och nu är vi båda så lyckliga. Eller jag vet inte det kanske men vi har så mycket mer tid för våra vänner och eftersom vi bråkade när vi var tillsammans är det ju ganska självklart att vi är gladare när vi är med våra vänner. Förhoppningsvis kan vi också bli vänner igen nu när vi kommit över varandra och det hoppas jag.

Det som suger och gör mig superarg och jätteledsen är att han typ fått alla gamla kompisar som jag också tycker om men även nya. Trots att jag är superlycklig och hjärteglad för mina nya vänner så saknar jag såklart mina gamla.

Så jag ska bara från och med nu satsa på allt som gör mig lycklig - vänskap, fotboll, kärlekspirr, muttpirr, mat, kläder och snygghet. Jag ska ge mig själv allt jag kan. Kanske till och med Björk and Berries smultronskrubb. Åh, då dör jag av glädje! Fast 240kr är inte billigt för en jävla peeling.