regnet

Det började just regna, det känns lite konstigt på något sätt. Var det länge sedan det regnade? Det måste vara så.

Det regnar så stillsamt, som om vädergudarna vill lugna oss och säga: känn ingen oro, det kommer en morgondag. Det käns som om himlen gråter åt mig. Mina tårar räcker inte till min sorg, så den grå skyn har tagit över ansvaret och släpper stilla sin droppande sorg i mitt ställe.

Är inte det egentligen höjden av självgodhet? Att himlen tänker; det är så synd om stackars Jessica Kristina Gustafsson fd Lindblom på Arkövägen 5, jag tror jag strålar ut min sorg till detta lilla flickebarn!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0