vi är alla nakna

Joel är en sådan jävla underlig människa. Det är så ofta jag ifrågasätter vad som är fel på honom och bara vill strypa sönder hans luftvägar så jag aldrig ska behöva se honom igen. Men ändå, ändå, ringer jag för att snacka, ser jag fram emot vår resa till götet och hälsar på honom hipp som happ. Och trots att han byter ut mig mot sina nya kompisar ibland så blir jag ändå bara glad när han frågar om jag vill hitta på något.
Joel behöver verkligen bara säga en snäll sak så blir man överlycklig och glömmer bort hur sur man var på honom innan.

Det är ju så sjukt konstigt. Joel är nog den enda människa som kan bete sig precis hur han vill och ändå vara omtyckt och eftertraktad.

Jag vill också få vara det!