vi är alla nakna

Nu har jag varit vaken sedan halv fyra, fyra då jag blev tvungen att väcka mamma för att berätta att mitt öra sprängdes. Hon sa åt mig att ta en rinexin och en alvedon. Jag är ju emot läkemedel som endast döljder problemet än hjälper det; såsom alvedon och ipren. Men nu var saken så att man håller inte på och gnatar om sådan skit när det känns som man har en uppblåst ballong i sitt vänstra öra som på något vis sprängs trots att den är intakt.

Nu känner jag mig dock frisk och kry, bortsett från att jag har svettats ner mina säng till en fuktig pool och inte hör något i mitt skadade öra. Varför gör jag det? Jo, på grund av den där jävla alvedonen! Snart går jag väl ut och springer för jag tror jag blivit frisk! Skitpropaganda! Hihihi!

Nej, jag ska kanske förbi Dalens sjukhus senare men då vill jag gå till han Sten Kjellman (eller Kjell Stenman) och inte han Estonius som aldrig fattar. Inte vill jag gå till knäppis bruden som inte förstog att jag hade körtelfeber då alla andra insåg det. Och inte vill jag gå till den läskige gubben som var helt galen och inte svarade när man pratade med honom! (kommer du ihåg det, Vera?)