Målet var så mycket längre bort än jag trodde

Jag var så rädd för en sak, att jag helt missade en annan. Vet inte var jag ska ta vägen. Känns bara som allt jag kämpat för och allt jag uppnått dessa senaste månader var onödig energi för nu är jag tillbaka där jag började.

Illamående, orkeslös, och utan att se något ljus i dagen. Allt gör ont, så jävla svinigt ont.

Det tar ju aldrig slut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0