Jag tycker att jag är vacker.
Oj, så vackert. Detta skrev jag just till en vän i hjärtrelaterad nöd:
Det är vackert att gilla någon. Att våga bli kär och ge sin kärlek till någon är det finaste man kan göra.
Tänk om jag vetat det för två år sedan. Ja, då hade jag inte varit jag, så jag ångrar inte att jag inte visste det i ett tidigare skede. Jag ville vara tuff och inte känna. Men jag insåg att tårar inte är ett tecken på svaghet. Att kunna torka tårarna och bita ihop och kämpa vidare, det är det som är styrka. Det är inte fult att känna, det är inte svagt eller mesigt.
Det som är just dessa saker - fult, svagt och mesigt - är att ge upp, för när man slutar bry sig, och slutar känna då har man inget kvar att kämpa för. Och när man inte kan kämpa längre, då ger man upp på allt. Ger upp på sig själv och hela livet.
Och, ja, då lever man ju inte längre.
Det är vackert att gilla någon. Att våga bli kär och ge sin kärlek till någon är det finaste man kan göra.
Tänk om jag vetat det för två år sedan. Ja, då hade jag inte varit jag, så jag ångrar inte att jag inte visste det i ett tidigare skede. Jag ville vara tuff och inte känna. Men jag insåg att tårar inte är ett tecken på svaghet. Att kunna torka tårarna och bita ihop och kämpa vidare, det är det som är styrka. Det är inte fult att känna, det är inte svagt eller mesigt.
Det som är just dessa saker - fult, svagt och mesigt - är att ge upp, för när man slutar bry sig, och slutar känna då har man inget kvar att kämpa för. Och när man inte kan kämpa längre, då ger man upp på allt. Ger upp på sig själv och hela livet.
Och, ja, då lever man ju inte längre.
Kommentarer
Postat av: johanna
de va faktiskt fint sagt <3
Trackback
