vi är alla nakna

Nu efter körtelfebern är jag i en s.k. sänka, vilket betyder att min immunförsvar inte är på topp. Så det överensstämmer ganska bra med mina känslor. Nu ligger jag ändock här med en slags frid i kroppen. Även om mitt hjärta skaver i bröstet är det inte lika påträngande som innan. Jag lever, jag älskar, jag hatar.
En speciell låt spelas nu på min dator (vars ljudsystem eller vad det nu är inte funkar längre, det hackar hela tiden, jävla skit 4GB RAM dator som ska vara "bra"!!) och den får mig att mysa nu, till skillnad från ett par veckor sedan då jag bröt ihop och grät som ett barn bara jag hörde den. Ingen orsak att säga adjö. Tycker sångerskan, själv är min sömn en orsak att tacka för mig, enligt mig.
God natt