Fitta på riktigt
Fitta på riktigt
Alla minnen jag har, allt som jag haft, känns så jävla förstört. Allt mitt som var vackert är bara svart nu. Det var mitt och det var lyckligt men nu är det som en jävla sorglig slöja över.
Så mycket känns så ruinerat och varför låter jag det bli så, varför kan jag inte få ha kvar mitt, det fina jag har, det som gör mig lycklig? När slutade livet att kretsa kring mig? När tillät jag det?
vad har hänt? :( <3
FITTA PÅ RIKTIGT!! hahahah
äsch men ibland känns det liksom som man har fina minnen och sedan händer nya saker och man får reda på annat bajs som hände när man upplevde sina minnen och då känns det så surt att det glada ska komma i skymundan:/
puss!
men pusse då!!!!!
åh, tror jag förstår.. :/ man vill bara minnas allt som är bra, right? <3
