vi är alla nakna

Igår när innan jag somnade la jag in några bilder från kvällen och var ful på typ dom flesta och även om jag vet att jag inte är särskilt fotogenisk blev jag faktiskt ledsen på riktigt men så insåg jag att det är fasen min grej, jag gör inte på bild bara, så man får se till att se mig i verkligheten!

Varför får man sådana där infall ibland, då man verkligen är övertygad om att man är ful? Det hände en gång i somras också och jag tyckte verkligen jag var ett stolpskott, hmm... Nåväl, jag tror det är bra ändå att känna lite sådär ibland så man njuter mer när man kan skratta åt misären på bilderna, som här:
 Efter boxningen med Bagdad, mycket svett, mycket stånk och nu efter; skratt. Åt bilden alltså! Håhå, fy fanders:D

Tack Fejbi för bilden men det måste vara på riktigt, så är det bara:)