vi är alla nakna

Asså, för i helskotta! Det säger jag bara. I mitt huvud beter jag mig för tillfallet som ett mentalfall! Jag vet inte vad det är med mig men jag fnissar och hoppar och sprattlar. Men! märk tydligt att allt detta sker i mitt huvud och endast där. 

Fast egentligen är mitt huvud helt tomt, jag har inget att skriva och jag brukar ändå alltid ha saker att få ur mig. Hursomhelst så känner jag mig väldigt steril, väldigt kall. Det är som att jag inte har några känslor, inget att skratta åt, inget att gråta för och inget att vara arg på. Helt likgiltigt.

Allt som sker därute, det rör inte mig, jag hör det inte. Även om jag skulle snappa upp något så spelar det liksom ingen roll. Jag är så himla förundrad över detta, eftersom det är motsatsen till mig som människa men som sagt så bryr jag mig ju inte, så chockan kommer liksom inte in och tar fattningen om mig.

Nåväl, vi hörs väl och ses, berättar när jag kommer tillbaka, tillbaka som Jessica.

Love♥♥