vi är alla nakna

Alltså jag måste säga att det inte känns bra nu, inget känns sådär perfekt, sådär handen i handsken passande. Allt i mitt liv känns mer som en lite för trång sko, det går an, jovars, men det är inte någon woho-ig känsla alls, inte. Detta kan ju tyckas låter jävligt trist och det är det, mina vänner, det är det. Jag vill bara strunta i allt, finna något nytt men jag sitter kvar här, får liksom inte ur foten, den har fastnat i dojan. Jag orkar inte heller dra ur fossingen, vet inte var jag ska lossa, slita eller jucka för att få av den.

Räds dock ej, kära läsare, jag skall köpa nya pjucks, när tiden är inne. Nu är jag ännu för lat eller whatever, för allt känns bara så jävla triiist!

Tja!