Min muff är utan muff
Ni vet håret jag hade mycket av på det där speciella stället, ja, där finns nu inget mer hår. Jag skulle raka mig lite granna som jag brukar, tar bort det mesta men har en liten tuss kvar. Jag gillar den tussen sörrni, det känns som om jag är skyddad då, som om inte bakterier och skit kan äta upp mig. Hur som, igår orkade jag verkligen inte använda mig av min Gilette utan tänkte köra på en hårborttagningskräm från Veet (denna gång tänkte jag också ta rärr kräm och inte sitta och vänta på att efterbehandlingskrämen ska radera mina strån som sist). Så, jag pressar ut smörjan och kletar på, sätter på en ansiktsmask för att få tiden att gå. Efter de utsagda fem minutrarna tar jag fram plastspateln och börjar "raka". Än är allt frid och fröjd, det är när jag ska skölja av överblivna rester som det inträffar, allt hår följer med kranens strålar ner i avloppet. Som på en cancersjuk kan jag avlägsna allt genom att endast dra med fingrarna och helt plötsligt är jag kal. Skallig. Porrig. (?)
Dock är det inte så farligt, det här med helrakat. Det känns helt okej, så vi får se hur det blir i framtiden.
Nej ni, jag ska avsluta nu med att jag är så pissigt stressad, har bokat varje dag till nyår. Jag orkar inte med detta stress, detta inte ta dagen som den kommer.
