vi är alla nakna

Nu sitter jag och borstar tänderna, ska kleta lite avocado i fejan och sedan somna till ett avsnitt av Weeds (är helt fast!). Imorgon är det nyår och jag sitter här dagen innan med lite tankar om livet; jag och Magda pratade idag och hon sa att hon kunde lägga sitt liv i många människors händer, det var många hon litade på. Utan att tänka svarade jag att det fanns noll. Det är bara så det är, jag litar inte på någon till 100 procent men jag har ingan jävla aning om varför (feel free att psykoanalysera mig!) jag har inte - vad jag kommer ihåg - blivit sviken, alltså sviken på riktigt. Nu pratar jag alltså om att kunna lita på människor, annars skulle jag väl kunna lägga mitt liv i flera händer, bokstavligt talat alltså, jag tror många skulle rädda mig från döden. Jag litar bara aldrig helt, ni vet, ändå till djupet, jag kommer nära men aldrig fullt ut.
Det är knasigt, det där, varför man är som man är.