vi är alla nakna

I dag är en tung dag. Den började på ett sketet sätt och kommer antagligen att sluta likadant. Detta är ett steg bakåt för Jessica och säkert för mänskligheten också.
Jag skulle kunna köra min vanliga stil och klaga gärnet på det som stör mig för att sedan byta upp till en lättare stil och skämta till det. För det är något som brukar funka men inte idag. Idag är ingen fin dag (imorse var det en hejdundrans dag för springning men nu talar jag om mitt sinne) idag är en dag fylld med sorg, vemod och nerslagenhet, för nu ligger jag ner, platt på ett kallt golv och där kommer jag stanna, för hur länge vet jag inte men när jag har rest mig och förflyttat mig till en grönskande äng och med solen i ryggen hör jag av mig. Livet är en bergochdal-bana, ja, vi har hört det, den klyschan är lika uttömd som uttrycket emo eller en törstande männsikas vattenflaska efter hon hamnat fel när hon hoppade fallskärm och landade i öknen. Man brukar kalla människan Hon, precis som klockan och båten, jag tror att det beror på att vi fortfarande har kvar en del av de genus vi en gång hade i svenska språket. Nu slutar jag och om ni orkat så långt i läsandet att ni kom hit så ge er själva en klapp på axeln.
Detta är en mörk dag. Det är en dag fylld med saknad, utmattning och utlämning.

-