vi är alla nakna

Fan asså, nu sitter jag här. Att man inte vågar är fy skam! man springer runt och hoppas och har förutfattade meningar och så står man där sedan. Helt jävla utblottad på vad som kunde varit äventyrliga minnen. Jag försöker alltid att inte missa något-vilket mina päron tycker är jobbigt- jag konfirmerade mig för att jag inte skulle ångra mig senare, jag ska gifta mig och göra lumpen av samma anledning. Dock sitter jag här nu och önskar att jag kämpat hårdare, inte blivit rädd och bara chansat.
Fan.