vi är alla nakna

Tjena, tjena hej! som sune skulle sagt:)  (mitt kusinbarn Linus, visst liknar han Sune!?)
Nu är jag hemma, dock inte särskilt länge, för jag ska till Happaranda! Jag vet, det är lite galet men jag tror att det kommer bli superhärligt på Lisas landställe däruppe:D Det fina med att vara tillbaka i Stockholm är att man slipper tjatet om fåglarna på himlen. Vem bryr sig om dom!? Seriöst, jag skuttar ner till terassen lite hemtrevligt och lantligt saå där och börjar tjattra lite om ditt och datt och då säger min päron åt mig att vara tyst! Vill ni veta varför? Jo, för att det vill lyssna på fåglarna. Lyssna på fåglarna! Förstår ni, vem fan vill hellre lyssna på massa jobbiga pip när man kan lyssna på något värdsligt och intressant, visst, det jag säger är kanske inte det alltid mest viktiga men man får i alla fall ut mer av det än kvitter! Detta är inte allt, när en fågel sveper vingarna över våra huvuden långt där uppe drar min mamma djupt efter andan och säger något som "oh, var det där... kan det ha varit en sådan? en, en ÖRN!" pappa tittar upp och de börjar en hetsig diskussion hurvida det är en örn eller en falk eller något. Jag tittar upp lite snabbt, högst förnärmad över att blivit avbruten, konstaterar att den har vingar och näbb och försöker få prata klart. Då är det försent och jag får gå ner till bryggan och sola eller finna ett nytt offer som är villig att prata med mig och inte tappar luften pga. av en jäkla fågel!

 Detta är den enda fågel för mig (förutom TussPuss dåra)!